Meny
Annons

Mina bästa Oscar de la Renta-minnen

RIP Oscar de la Renta

Ikoniske modeskaparen Oscar de la Renta gick ju som bekant bort nyligen. En stilbildare av rang måste jag säga och han verkar dessutom han varit en sådan gentleman! Han har givit mig många härliga fashion moments som jag kommer att minnas resten för livet, och för detta tackar jag honom! Det här är mina bästa modeminnen signerade hans design:

• Klänningen som Carrie bar i ”Sex and the City” då hon dejtade den där tråkiga ryssen Aleksandr Petrovsky. Rätt svårburen modell för oss som inte ser ut som små ballerinor á la SJP, men jag minns fortfarande ”åååååhhhh!”-sucken som fälldes när jag såg den på TV för första gången.

• Parfymen med hans namn var löjligt stor på 80-talet! Jag tror att det här var den första doften jag började använda. Först snodde jag mammas flaska, sedan när jag tjänade ihop pengar till en egen Eau de Toilette så var jag obeskrivligt lycklig. Egentligen helt fel och aningen för tung doft för en tonåring, men det struntade jag i. Jag kände mig sofistikerad och chic då jag sprutade på mig ”lite Oscar”, som vi sa i Tyresö på den tiden.

• Hans plagg har ofta haft en typiskt kvinnlig silhuett, gjord för oss med lite former – gärna med midjemarkerade inslag. Som den vackra skinnjackan (vars pris på över 3000 euro gör den rätt ouppnåelig för min budget) som finns till salu på Net-a-Porter. Ett riktigt drömköp jag suktat på ett tag nu…

• Min favoritklänning från hans pampiga höstkollektion 2013, illustration av Joseph Larkowsky.

• Statementsmycken är inget nytt i Oscar de La Rentas värld. Bling bling av XL-modell har alltid varit en tydlig ingrediens i hans accessoarskollektioner.

• Ingen gör galaklänningar för röda mattan som Oscar. Amy Adams var helt fantastisk i denna ljusgrå kreation som hon bar på Oscarsgalan.

 

Annons
Annons

Zellweger-gate: Kvinnor får varken åldras naturligt, eller onaturligt

renee-zellweger-face

Renée Zellwegers opererade ansikte som hon visade upp på en gala som ELLE arrangerade nyligen, har väckt en del uppmärksamhet. Folk förfasar sig över hennes ”misstänkt svullna” ansikte och experter spekulerar kring vilka kirurgiska ingrepp hon har gjort. Nu är det ju ingen som med säkerhet VET vad hon gjort, men ATT hon gjort något står liksom utom allt rimligt tvivel om man tittar på dessa två bilder (den till höger tagen så som Renée såg ut tidigare).

Hon har haft ett karaktäristiskt utseende sedan hon slog igenom, med tunga ögonlock som får hennes ögon att se lite annorlunda ut. Jag mötte Renée då jag intervjuade henne inför hennes succéroll i första Bridget Jones-filmen, i London, 2001. Hon hade jeans och svart polotröja, var nästan helt osminkad (alternativt så där fräscht proffssminkad för att se osminkad ut), glansigt hår men ganska ordinär frisyr, fantastisk hy och charmigt leende. Sin nätta figur hade hon återfått, nästan i alla fall. Nästan alla journalister pratade med henne om hur ”jobbigt” det måste ha varit för vältränade Renée att hälla i sig milkshakes, muffins och bacon för att uppnå Bridgets ”supertjocka” figur som ska vara, vadå – en storlek 38? 40?

Redan då fick Renée kritik för att hon gjorde det som skådespelare i hennes genre har gjort i århundraden: anpassat sig för en filmroll. Kunde de inte ha tagit någon som redan VAR tjock (alltså en storlek 38/40)? väste vissa skeptiker. Och varför valde de inte någon som redan talade brittisk accent? Varför var de tvungna att flyga dit en Texas-bo som skulle spela allas älskade Bridget, den charmiga, engelska losertjejen som vi lärt oss att tycka så mycket om genom boken?

Renée fick alltså först kritik för att ha gått upp i vikt (för filmrollens skull). Sedan kablades det ut massor av paparazzibilder på Renée när hon i en frenesi av löpning (hon berättade för mig att hon sprang ca en mil om dagen, vanligtvis, och nästan alltid har gjort det i vuxen ålder) och BANTNING (eller att hon kanske återgick till sin normala kost, som då inte var muffins och milkshake och bacon) DESPERAT kämpade för att nå sin matchvikt och size zero igen.

Hennes utseende har man också ondgjort sig över, särskilt ögonen vad jag kan minnas. Att de är lite svullna till utseendet med de där tunga ögonlocken. Vilket har klassat henne som ”charmigt vanlig”, ”den fulsnygga”, ”the girl next door” och helt OTROLIGT att en sån som HON, som inte var den typiska Barbie-glamour-Hollywood-donnan, lyckades snärja sexsymboler som George Clooney, Luke Perry och Bradley Cooper.

Och en vacker dag tröttnade kanske Renée på de tunga ögonlocken. De som varit charmigt karaktäristiska i hennes ungdom gjorde henne kanske onödigt ”trött” i uppsynen då hon fyllt 45. Vad vet jag? Jag spekulerar friskt, absolut. Men är det helt orimligt att tro att hon kände att ”jag vill göra något åt detta, för att jag kan och för att jag vill”? Och så lyfte hon ögonlocken genom ett kirurgiskt ingrepp. Det får henne naturligtvis att se annorlunda ut för hon har ju gjort det väldigt fatala misstaget (i media) att ändra på något drastiskt EFTER att ha blivit känd. Folk vill kunna känna igen henne så som hon såg ut förut. Hade hon gjort ett sånt här ögonlockslyft i ung ålder hade ingen jäkel reagerat. Men nu är hon GAMMAL och PATETISK. Och allt vad man nu kan läsa om henne på sociala forum.

”Men hon har ju gjort massor av ingrepp!” säger en väninna till mig. ”Det är ju inte bara ögonen som förändras, utan hela ansiktet!”. Jaha? Hon har säkert gjort restylane, botox, fillerinjektioner och Gud vet vad. Precis som 90% av sina kollegor. Tror ni på fullaste allvar att Charlize Theron, Sandra Bullock eller Kate Winslet ser ut som de gör, bara genom ”bra gener”? Tänk om. Visa mig en kvinnlig skådis som är 35 + och inte har gjort något ingrepp! Det behöver inte handla om markanta kirurgiska ingrepp som betydligt ändrade näsryggar, eller ankmunnar eller löjliga lyft som gör att det ser ut som om de har en klädnypa i nacken: det handlar idag allt oftare om lyft ”som inte syns”, men vars subtila inverkan gör att man ser fräschare och snyggare ut. Fuktinjektioner, fillers, botox, IPL-behandling mot pigmentfläckar, boosters – ja, det finns massor av behandlingar.

Jag tycker inte att Renée Zellweger ser ut som ett ”plastikopererat monster”. Jag hade däremot personligen inte låtit ögonbrynen se ut så där, men det är för att jag tycker att ljusa, buskiga och odefinierade ögonbryn inte är klädsamt. Jag hade nog låtit plocka dom en aning (färga dom hade inte skadat heller, eller sminkat dom åtminstone) och låtit dom rama in hennes nya ögon istället på ett mer raffinerat vis, om hon nu är så nöjd med ögonlyftet. Men det är ju min åsikt. 

Jag är 43 år och har själv gjort ingrepp i ansiktet. När jag fyllde 40 lät jag ta bort påsarna under ögonen. Det var ärftliga fettsäckar som samlats under mina ögon och de gjorde att jag såg plufsig och trött ut. De gick varken att sova eller sminka bort. De satt bara där och de kom redan då jag var 25. Jag har alltid stört mig på dom. Ärren efter ingreppet, strax vid nedre franskanten syns inte. Fantastiskt skickligt gjort. Många vet inte att jag gjort det. Flera reagerade inte alls strax efteråt, medan vissa undrade om jag hade bytt frisyr eller annat eftersom jag ”såg så pigg ut”. Om jag ångrar mitt ingrepp? Inte en sekund. Jag ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare. Jag har även testat botox, kombinationsbehandlingar, fuktboosters, IPL. Inga större ingrepp (utöver ögonen då), men behandlingar som absolut bromsar hudens synliga ålderstecken på ett eller annat vis (för tillfället åtminstone, sedan får man ju upprepa behandlingarna om man blir nöjd, för de varar inte för evigt).

Låt oss leka med tanken att kvinnor som står i rampljuset INTE skulle göra några ingrepp? Att vi skulle, ve och fasa, åldras ”naturligt”. Jag kan gissa att hånen skulle stå som spön i backen då också. Man skulle ironisera över dessa GAMLA (för idag blir man tydligen gammal så fort man är över 24) kvinnor som lät sig förfalla, som blev rynkiga, fläckiga, tjocka, dubbelhakiga, plufsiga och gultandade. De skulle få svårt att konkurrera med sina tjugo år yngre rivaler. Och självklart vill man ha kvinnor med karaktär och pondus, som ska spela mogna karaktärer och starka rollfigurer på film. Men håll med om att även de kvinnor som ska spela 45-55 år i exempelvis ”Game of Thrones” eller ”House of Cards”, har betydligt slätare hy och tjockare, glansigare hår än ”vanliga” kvinnor i den åldern?

Kvinnor får alltså varken åldras naturligt eller onaturligt. Det är en loose loose-sitaution. Och jag känner mig så kluven till detta. Jag känner mig trygg i min vetskap om att jag för min egen personliga del gillar att experimentera med metoder som gör att jag ser fräschare och piggare, och ja – yngre ut. Men jag kanske bara är ett resultat av min egen bransch, som kontinuerligt pumpar ut information om hur man förbättrar sitt utseende. 

Vad tycker ni om allt detta? Är det okej att lägga sig i vad andra kvinnor gör med sina utseenden? Ska vi hjälpa genom kommentarer, eller stjälper vi bara?

UPPDATERAT! Här kan du läsa vad Renée själv säger om uppståendelsen kring sin ”nya look”

Zellweger elle woman

Eucerin – min bästa budgetbeauty

Eucerin budget beauty

Jag har förmånen att få testa massor av lyxiga skönhetsprodukter genom mitt jobb. Min hud är kräsen på grund av detta och jag har sedan jag fyllt 40 blivit känsligare och torrare i ansiktet. Vad som helst funkar inte på mig. Jag behöver fukt, fukt, fukt. Dygnet runt – hemma och utomlands.

Ni är många som undrar vilka produkter jag använder och vilka skönhetsrutiner jag använder och jag håller på och producerar ett längre sådant inlägg som snart kommer upp här i bloggen. Men jag kan redan nu avslöja att en ny budgetfavorit hos mig är märket Eucerin, som jag började testa i början av sommaren. Det är ett hudvårdsmärke som enbart säljs på apotek. Jag har dels blivit helt beroende av deras fuktighetskräm. Och så har jag även under några veckor testat deras intensivkur mot torr hy, Hyaluron Filler Concentrate, som är en antiage-produkt med värsta fuktbomb-resultatet. Pris, ca 359 kr (för 6×5 ml).

Som dagkräm använder jag Eucerin Volume-Filler Day Cream Dry Skin, ca 289 kr.

Eftersom jag tränar i stort sett varje dag så svettas jag mycket och behöver duscha, ibland två gånger om dagen. Jag behöver därför en mild duschkräm och älskar Eucerins Shower Oil som varken innehåller konserveringsmedel eller färgämnen. Kostar 95 kr.

När jag var på solsemester i slutet på augusti så hade jag fullständigt brunnit upp i solen utan Eucerins Sol Lotion Dry Skin med solskyddsfaktor SPF 50, som jag hade med mig i smarta småförpackningar (vet inte om de där miniatyrflaskorna säljs i butik, troligtvis inte, en ordinarie flaska på 150 ml kostar ca 189 kr). Det gick åt en sån där liten miniflarra per dag under mina mest intensiva soldagar vid havet.

För att hålla min hud och kropp smidig (trots att jag duschar ofta och utsätter den för både kyla och värme/torr luft inomhus) så finns det bara en kroppsprodukt som gäller för mig. Här har jag testat rubbet – men INGET slår den gamla hederliga Libero Baby Oil. Kostar 39 kr, på Ica Maxi, Coop eller liknande. Jag märkte när jag använde dem på tvillingarna när de var små att mina händer blev så oerhört mjuka. Sedan började jag använda den själv på hela kroppen (inte i ansiktet dock, där blir den för fet och täpper igen porerna) och det finns helt enkelt inget bättre. Jag har testat andra oljor också men den här är enligt mig bäst.

2 kommentarer

Annons



Annons
Mobilsajt: / AV