Uppfostra barn, the Flinkenberg way
Ni ville veta hur jag/vi uppfostrar våra barn och hur jag får livspusslet att funka. Och kanske hade jag haft en annan uppfostringsfilosofi om jag varit hemmafru och kunnat tillbringa mer tid med barnen och så. Men nu jobbar både jag och min man heltid. Barnen går på förskola och älskar det (och vi älskar just den förskolan de går på nu som de tyvärr måste sluta på snart då vi flyttat). Så den tiden barnen inte är på förskolan försöker vi umgås så mkt vi kan tillsammans eftersom de fortfarande är så pass små (Lukas är 6, tvillingarna är 2). Så med livspussel och allt innebär detta ett vänligt men bestämt nej tack till precis alla aktiviteter efter kl 17 precis varje dag. För mellan 17 och 20 är vi med barnen punkt slut. Ingen spontan after work, ingen träning på flashigt gym, inte jobba över på kontoret, inga kul events med skumpa mitt i veckan - glöm det, vi hinner inte. Det är för jobbigt för en person att hämta/mata/duscha/natta tre barn så vi behöver varandras hjälp där jag och min man.
Jag gör saker på kvällstid kanske 10-15 ggr per ÅR (ELLEgalan, Chicaste-galan, Guldknappen, nån viktig middag, resa med jobbet/övrigt) - that's it. Och det får omgivningen helt enkelt köpa under tid framöver.
När ungarna somnat (runt åtta) är det dags för oss att göra allt det som vi alla behöver göra på vår fritid. Ni vet: träna (därför har vi inrett gym i källaren för att spara tid), tvätta (vi tvättar en maskin om dagen - 365 dagar om året), vika tvätt, städa/plocka upp, laga mat, äta (vi äter ibland inte förrän tio/elva på kvällen...) och sen sätter jag mig och jobbar någon/några timmar framför datorn, svarar på mail/letar bilder mm.
I säng runt tolv-ett.
Sen upp kvart över sex och full rulle med blöjbyte, fixa frukost, duscha, borsta tänder på alla barn, ta fram kläder, packa ev matsäckar och sen samåker vi alla in till stan. Bilfärden in till stan är rätt social, då vi pratar vi om saker vi inte hunnit avhandla.
Varför äter vi inte tillsammans? Undrar ni kanske. Så blir det inte så sent. Men det är för stort stressmoment. På vardagarna är barnen hungriga och vill äta rätt omgående och det vill inte vi vuxna. På helgerna äter vi dock nästan alla mål tillsammans och även om frukostarna innebär nervsammanbrott av den högre skalan så tycker vi att det är viktig social tid med barnen.
I övrigt så turas jag och maken om väldigt demokratiskt. Om jag duschar barnen gör han mat åt dom och plockar undan efteråt. Eller tvärtom. På helgerna får en av oss välja sovmorgon på lördagen eller söndagen då den andra går upp med barnen och roar dom (läs: sätter på Bolibompa eller en film).
Eftersom våra barn är i rätt vild ålder och gärna trashar mkt i sin omgivning så blir det ett jätteprojekt för oss att ta med dom överallt så middagar och sånt föredrar vi att ha hemma hos oss så får våra vänner komma hit. Att åka och shoppa med dom är ett jäkla skämt av frustration så det undviker vi i den mån det går. De är inte roade av att sitta i en vagn och dras runt på Ikea eller att storhandla på Ica Maxi så då brukar nån av oss vara hemma med barnen medan den andra gör dessa ärenden i raketfart.
Uppfostringstips? Threats and treats - hot och mutor. Säkert opedagogiskt och går emot all barnpsykologi men kom igen - ska man överleva med tre småbarn är det detta som funkar! Vi hotar med att de får gå ifrån bordet och inte se film om de kastar mat omkring sig eller nyper sitt syskon eller stjäl någons iPhone för 146:e gången och råkar omprogrammera hela telefonen innan man hinner säga "neeej ajabaja!!!". Vi mutar med glass när de ska ta en spruta på BVC eller klippa sig eller göra annat de avskyr.
Vi är noga med rutiner och tider, låter dem inte äta godis eller skräp på vardagar, låter dem inte vara uppe för länge och försöker lära dem att vara artiga, tacksamma och ha gott bordsskick. Och god hygien, så alla barnen vet att de ska tvätta händerna före och efter mat, efter toalettbesök osv.
Vad mer? Jo, vi tillbringar ingen evighet i köket på att göra hemlagad husmanskost åt dom längre - helt meningslöst. De älskar ändå halvfabrikat och mikrade Felix-köttbullar eller färdiggräddade plättar från Ica som man klipper med sax (går skitfort) ner i stekpannan och serverar med sylt. Tjoff tjoff. Och det finns inte mkt som slår Risifrutti. Eller ihoprullade mackor av mjukt tunnbröd (minimalt med smulor till skillnad från kex).
Nåt mer?
Jag har släppt det dåliga samvetet. De får jättebra stimulans och lek på förskolan så jag tycker inte man som förälder behöver leka/bygga torn/ta fram lego/pyssla med pärlplattor med barnen den tid de är hemma för då vill de oftast bara mysa. Men mysa och gosa bör man. Och busa! Barn är i regel väldigt lättroade. Jag brukar också läsa en del för barnen och verkligen överdriva mimiken och inlevelsen då för att ge dom en bra show.
That's all.
