Ta emot fina presenter - eller ej, det är frågan
En av er läsare (som vill vara anonym) ställde en delikat och intressant fråga i en av mina speedquiz nyligen och jag lovade återkomma med svaret i ett separat inlägg då det är en fråga som kräver lite efterforskning och fundering innan jag svarar. Så här lyder frågan:
Hur lär man sig att låta sin man betala och ge gåvor? En konstig fråga kanske.. Men jag är uppväxt i en ganska vanlig svenssonfamilj, har väl alltid haft det jag behöver men inte mer än så, och har alltid fått saker jag behöver när det vankas jul och födelsedagar (alltså inte presenter som bara är presenter för skojs skull). I dagsläget har jag en relation med en man som har väsentligt bättre ekonomi än mig och han vill betala och bjuda och åka på shoppingturer (där vi shoppar åt mig, och han betalar..). Gissar på att detta är ett drömscenario för många haha... men inte för mig, konstigt nog. Första två åren så sa jag "nej tack" mest hela tiden, eftersom det känns väldigt konstigt och ovant för mig att någon annan ska betala för mig. Men jag har börjat mjukna och insett att det kanske är ok...(?) Vi har ju en seriös långvarig relation och när jag säger nej så hindrar jag ju honom från att göra det han vill också (resor t.ex). Och han har nog svårt att se på när den han älskar har en mycket lägre levnadsstandard än vad han har. Men... hur gör man? Att jag frågar dig beror nog på Chanelväskan du fick haha... hur tar man emot? Hur ska man reagera, vad säger man, hur tackar man? Blir det fel om man visar för mycket tacksamhet?
Jag tror detta är något som är självklart för de flesta hur man gör (?), men för mig är det verkligen inte det. Jag har aldrig fått lära mig hur man tar emot en gåva, eller hur man låter någon betala. Och jag tror jag behöver få veta hur någon annan gör. 
Tack föresten för att du fortsätter blogga och ha speed quiz! Jag besöker din blogg varje dag och vet inte vart jag hade tagit vägen om den försvunnit...
Kram!
SVAR: Hej Anonym! Jaa du, det här är inte helt lätt måste jag säga! Jag är lite som du verkar vara, hyfsat rättskaffens, kommer inte från en "fin" familj och har blivit uppfostrad med att försörja mig själv och inte vara beroende av någon annan och definitivt inte någon man. Jag tillhör den typen av tjejer som kan räkna gångerna på ena handen gällande hur många tillfällen jag ens blivit bjuden på en drink i en bar. Jag blir ALDRIG bjuden på sånt. Det är inte MIG sådana typer av killar/män uppvaktar, helt klart, om man ska se statistiskt iallafall under min uppväxt. Kanske för att jag - som du - inte heller känner mig helt bekväm med att bli "köpt" och har känt mig nervös över att känna mig tvungen att ge något i gengäld. Jag har många väninnor som inte har några problem med att bli bjudna på drinkar i barer, eller få flyga till fester i Cannes utan att männen ifråga kräver något som helst "i retur" för dessa tjänster, men jag hade inte känt mig så komfortabel i den rollen heller, som en liten nippertippa som liksom är där som "dekoration". Hmm, jag tycker det är svårt att svara på utan att moralisera, alla får förstås agera utifrån sina egna omdömen och slutsatser av situationen ifråga. Och kanske hade jag tyckt annorlunda om jag VAR en sån där tjej som rika män/killar gärna hade velat bjuda, men nu är jag ju uppenbarligen inte deras "typ", haha.
Det är dock en väldigt stor skillnad med att låta sig bli bjuden av en man som man har en nära relation med, anser jag. Då har man ju redan ingått något slags förbund med personen ifråga. I ditt fall så borde ju mannen ifråga kunna lita på dina känslor för honom av äkthetsskäl eftersom ni redan är tillsammans och dessa förslag på gåvor verkar ha kommit på senare tid. Jag tycker faktiskt att du kan ta emot gåvor av honom med gott samvete om han nu så gärna vill ge dig saker eller kunna dela upplevelser på resor tillsammans med dig, om det är så att du annars inte hade haft ekonomisk möjlighet att delta på dessa tillställningar utan att han "skjuter till" lite pengar.
Att vara tacksam för gåvor man får är något man alltid ska vara tydlig med att markera noga, oavsett gåvans storlek eller vem som ger dig gåvan ifråga. Det kan aldrig vara fel eller tolkas knasigt om man är ärlig och visar att man blir glad och tacksam för att någon ger en något. Så är åtminstone jag uppfostrad. Du behöver alltså inte vara rädd att visa för mycket uppmärksamhet. Men däremot kan det kanske bli överdrivet att ta upp det faktum att du fått gåvan i tid och otid då det i sig kan bli en obekväm situation för dig själv. Jag är övertygad om att den som ger en gåva blir glad över en positiv och tacksam reaktion.
Om det fortfarande känns ovant tycker jag att du kan göra saker för din partner på en nivå som passar din egen plånbok - för att visa din uppskattning och för att någonstans känna dig självständig. Man behöver inte bjuda någon på privatjet-tur till Maldiverna med middag på stranden, utan den kan räcka med att du har gjort en middag där du själv har köpt alla ingredienser, lagt extra omsorg på detaljerna och framförallt lagt ned TID på att få middagen perfekt för just er två. Din närvaro i sig är ju också den finaste gåva du kan erbjuda 
Då det gäller min Chanel-väska så var det en gåva från min man som jag fick i 40-årspresent. Vi köper väldigt sällan så dyra saker till varandra, och ibland hinner vi knappt fira varandras födelsedagar (det blir så med tre barn och två heltidsjobb!). Men det var egentligen ingen big deal eftersom vi har gemensam ekonomi. Jag blev dock väldigt glad och smickrad över att få så dyr och fin present, kanske för att jag får det så sällan och det därmed blev extra speciellt. Jag är inte bortskämd på det sättet.
Jag önskar dig lycka till och hoppas du blev någorlunda nöjd med svaret! Kram tillbaks
Den här filmbilden från den ikoniska scenen ur "Pretty Woman" får illustrera gåvodilemmat i detta inlägg...
