SJP håller mig sällskap på löpbandet
Fem-sex kvällar i veckan springer jag på löpbandet hemma i vårt källargym. Det är kanske bland det tråkigaste jag vet. Ni som säger att man får kickar av att springa, att det frigör endorfiner och bla bla måste ha en helt annan sammansättning av gener i så fall än jag (eller kanske annan inställning till att springa).
MEN - som jag sagt tidigare så är det MYCKET lättare att springa samtidigt som jag kollar på serier/filmer! Jag har min laptop prydligt framställt på ett litet barbord framför löpbandet och tänker inte på hur svettigt det är att kuta om jag på samma gång får ta del av spännande intriger. Jag hinner aldrig följa serier/se på TV annars, men när jag springer får jag lite egentid och då passar jag på.
Jag har börjat om från början igen med min SATC-box och är nu inne på säsong två. Ni vet, den hyfsat pinsamma säsongen, där Carrie pratar högt in i kameran och där 90-talsmodet är inte så lite daterat och där Mr Big fortfarande är lite småhet. Varje gång jag ser ett avsnitt av SATC blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag var som fick träffa alla kvinnorna i serien, när jag intervjuade dem i New York. Det är ett minne jag bär med mig för evigt. Och särskilt hur cool Samantha (Kim Cattrall) var i verkligheten.
