Meny
Annons

Vårens trender för solglasögon 2015

Var nyligen på Spoilkoncepts pressvisning av vårens solglasögontrender och klämde och kände på coola bågar från Prada, Ray-Ban, Dolce & Gabbana och Giorgio Armani.

En stor trend jag såg hos flera märken är att bågarna är klädda med tyg av något slag! Som sammet (Ray-Ban), denim (Ray-Ban), filt (Armani).

Men jag fastnade mest för ett par ljuvliga leopardrackare från Dolce & Gabbana. Men jag blev också sugen på de med nitar från Prada. Italiensk dekadens då den är som bäst!

IMG_0145.JPG

IMG_0137.JPG

IMG_0129.JPG

IMG_0131.JPG

Annons
1 kommentar
Annons

Dagens desktop

Nu börjar arbetet med CHIC nr 1-2015 ta form. Här ser ni en skymt av ett fantastiskt vackert stilleben som skönhetsredaktör Lisen producerat…

IMG_0177.JPG

2 kommentarer

Hjälp de bortglömda Ebola-barnen, som blev kvar!

Ebola kids

Ebola-epidemin slår ut hela familjer i värsta fall men det finns exempel där barn faktiskt klarat sig. Världsjournalisten Magda Gad och prisbelönta fotografen Niclas Hammarström befinner sig just nu i Liberia för att göra reportage om ebolans offer, för CHICs räkning. Säkerhetsrutinerna inför resan var förstås rigorösa och de fick ta med sig tung skyddsutrustning ner. Sverige har skänkt en halv miljard till hjälpinsatser för ebolan, vilket är väldigt bra. Tyvärr når inte ett öre av dessa pengar de som överlever och skickas ut från klinikerna när deras släktingar, syskon och föräldrar har dött. Flera av dessa överlevande är barn, så pass unga som 5 år. De är helt skyddslösa och rättslösa, har inga pengar och ingen som tar hand om dem. Många avvisar dem av rädsla för smitta, trots att de blivit friskförklarade.

De överlevde ebolan men kommer inte att överleva veckan ut om inte VI hjälper dom. Barnen har ingenstans att bo, inte pengar att betala skolavgifterna för och ingen mat. Biståndspengarna är öronmärkta för Ebolaklinikerna och får inte användas till annat än medicinsk utrustning och personal.

Den 5-åriga flickan Gloria i gul klänning på bilden har förlorat sin mamma, sin pappa, sin mormor och fem syskon till ebola – allt på två veckor. Så här säger hon till Magda: ”Nu vill jag också dö. Jag vill bara dö.”

De här barnen har helt kommit i kläm och risken med att skicka pengar till en del biståndsorganisationer i landet är att det är så mycket korruption och man har ingen aning om hjälpen verkligen kommer fram. En säker död på grund av svält, eller hemskt öde som prostitution eller slavarbete väntar dessa helt oskyldiga barn, som redan är tillräckligt traumatiserade för att de förlorat allt.

Magda som är på plats, mitt i detta hemska, kan dock hjälpa dem. Hon har på eget initiativ samlat in pengar som hon ser till att barnen får – direkt, utan några mellanhänder. Hon har köpt kredit åt dem i en mataffär i närheten så att de kan få mat och betalat del av hyra för ett hus de kan bo i samt deras skolavgifter. Det handlar om en grupp bestående av 11 barn i åldrarna 5-17 år. Målet är att samla ihop så pass mycket att barnen är tryggade för fem år framåt, sedan kan de äldre barnen börja försörja de yngre och på så vis klara sig själva. Hon har redan fått in en del genom efterlysning via Facebook. Jag har satt in 1000 kr.

Det saknas dock pengar fortfarande för att få ihop tillräckligt! Bidragen administreras av ekonomiavdelningen på Foya Borma Hospital. Om en vecka åker Magda hem och sedan är de här bortglömda barnen lämnade åt sitt öde.

SÅ HÄR KAN DU HJÄLPA TILL: Sätt in pengar på Magdas SEB-konto 5206 00 513 55. Maila henne hur mycket du har satt in, på gad_media@hotmail.com (så hon vet hur mycket hon kan ta ut sedan, det är svårt med internetuppkoppling till bank mm för att kolla saldon). Nämn gärna att du läst om insamlingen via min blogg i mailet. Det finns ingen jag litar lika mycket på Magda, hon är den mest engagerade medmänniska jag känner till – och vi kommer att följa upp historien om dessa barn i CHIC. Var med och rädda barnen, det är betydligt mer givande än att köpa en polyestertopp på Zara!

Från Magdas Facebook har jag hämtat följande text, från Fallah, 6 år (till vänster på bilden). Han berättar här själv vad som hänt honom:

”Först dog min syster. Sedan dog min mamma. Sedan blev jag och min pappa sjuka. Vi kom till sjukhuset. Jag visste att pappa var där men han låg väldigt långt borta. Jag ville gå till honom hela tiden men jag kunde inte, för jag orkade inte. Och pappa kunde inte komma till mig för han orkade inte heller. Men jag visste att det var han.”

Blir tyst och börjar gråta. 

”Sen dog pappa. Jag såg att de stoppade honom i en säck.”

Tittar ner och pillar med tröjkragen. 

”Först var jag jätterädd för spökena på sjukhuset, men sen förstod jag att de tog hand om oss.”

Jag frågar hur han mår nu.

”Ibland känner jag mig… som jättesjuk. Men inte sjuk som på sjukhuset. Utan som sjuk inuti. När jag tänker på mamma och papp är det som att jag blir sjuk. När jag leker tänker jag inte på dom. Men när jag är ensam och när jag inte kan sova på natten tänker jag på dom. Jag tänker att jag vill träffa dom jättemycket.”

Sätter ena handen i munnen.

”Jag gillar att leka kurragömma. När jag blir stor vill jag bli som spökena. För jag vill ta hand om folk som dom som tog hand om mig.”

Foto: Niclas Hammarström, Magda Gad.

LÄS ÄVEN LIKNANDE ARTIKLAR:

http://charlotta.chic.se/nu-hjalper-vi-panzi-sjukhuset-med-tvattmaskiner-och-pengar-horrni

http://charlotta.chic.se/sa-hjalper-du-kvinnorna-i-kongo/

http://chic.se/lakarmissionen-honduras/


Annons



Annons
Mobilsajt: / AV