Meny
Annons

Försökte vara kreativ med pannkakorna

Jag gör ofta pannkakor och våfflor åt kidsen på helgerna. Tänkte denna gång att de skulle få lite kul former. Så jag tog fram pepparkaksformarna. Maken har strängt förbjudit vassa metallföremål i denna panna då den har överdrag av teflon som kan skadas då. Så jag använde de söta formarna i plast och hällde omsorgsfullt i smeten. Sen väntade jag noga och andaktsfullt. Ja, det var lite meckigt att vända de skojiga figurerna eftersom smetjäveln fastnade på kanterna i formarna. Och guess what: plast smälter av hög värme! Så jag fick byta till metallformar (maken tittade då åt ett annat håll ändå). Började ju kanonbra. Tills jag skulle lirka ur figurerna för att grädda på andra sidan. Och guess what: metall leder värme och blir skitvarmt! Brände fingrarna – svär och blir alltmer svettig. Sen kommer jag på den briljanta idén att grädda pannkakorna som vanligt först och sedan därefter stansa/trycka ut figurerna (med lite våld). Funkade hyfsat. Presenterar stolt resultatet för barnen som säger ”Vi vill ha vanliga, runda pannkakor”…20141011-153513.jpg

20141011-153819.jpg

20141011-153851.jpg

20141011-153918.jpg

Annons
4 kommentarer
Annons
Kommentera

CHIC nr 4 till tryck idag!

Chic 4

NU har vi efter sju år och åtta bedrövelser (känns det som) ÄNTLIGEN skickat CHIC nr 4 till tryck! 156 sidor ren och skär shoppinglust och finfin stylinginspiration i MASSOR. Det är på grund av de här fullständigt kaotiska veckorna innan deadline och lämning (som det heter på tidningsspråk) som jag blir nästan katatonisk av stress för att vi ska hinna i tid. I tidningsvärlden går det liksom inte att säga ”oj, vi hann inte”, när tryckpressar som kostar en miljon i timmen (typ) måste kicka igång på rätt tid och då lastbilar och hela transportlogistiken sedan står och väntar på de dryga 55000 (jo, så många exemplar trycker vi) tidningarna som ska köras ut och fördelas på våra tusentals återförsäljningsställen runt om i Sverige.

Det är DÄRFÖR jag inte riktigt har hunnit blogga, svara på mail (jag har i nuläget 10 531 mail i min inbox, I am not kidding you), varit en bra kollega, chef, fru, dotter – ja, ni fattar. Stressen och paniken inför lämning när man – som vi – är två personer i redaktionen är liksom monumental. Och ingen som faktiskt varit i exakt samma situation kan förstå hur stressigt och hetsigt det är. Jo, vi är förstås fler som producerar saker till CHIC. Vi har många i team CHIC som hjälper till, tack och lov! Några redaktörer på frilansbasis, övriga frilansjournalister, stylister och fotografer. Men sakerna som produceras ska sedan tas om hand, korrläsas, justeras, revideras, letas bilder till, sättas rubriker till, ta ut ryckcitat, skrivas ingresser till, kortas eller förlängas, researchas, stötas och blötas, kanske göras om – och sedan paketeras snyggt till vår tappra och proffsiga hjälte till AD som sedan på rekordtid ska komma på en fyndig och kreativ layout, som samtidigt är tydlig, lättläst och spännande. Sen ska allt korras igen. Och så ska det skickas ned till repro. Sedan får vi tillbaka sidorna från repron för godkännande (det är bilden ni ser här i inlägget, en översikt av hur tidningen ser ut strax innan tryck). Och så fort vi har godkänt i detta skede så förbereder man själva tryckproduktionen och då kan det sedan vara svårt att komma och ändra. Men ibland måste vi ändra ÄNDÅ. Det gör vi nästan i varje nummer och de stackars inblandade i slutproduktionen blir då helt galna på oss, men det är saker vi inte kan förutse: annonser som ska ligga på vissa sidor som bokas sent, faktafel eller sakfel som upptäckts i sista stund, jobb som måste ”ryckas” eller göras om av olika skäl (vi hade ett jobb med massor av vackra bilder – ett färdigt hemma hos-jobb. Sedan visade det sig att bildbyrån som sålt reportaget till oss förlorade licensen för just denna leverantör och då blev jobbet ”förbjudet” att sälja vidare och full panik i busken).

Vi jobbar inte på så pass aktuell tidning så att vi behöver ändra jättemkt in i det sista, men det förutsätter även att vi ungefär två-tre månader i förväg måste veta exakt vad ni läsare är sugna på att läsa i framtiden.

Nu, exempelvis påbörjar vi sidorna som kommer att finnas i butik 28 januari. Det är därför man lite skämtsamt kallar oss tidningsmakare för spåtanter eller sierskor som kan se in i framtiden. Det kan vi förstås inte, men vi är bra på att planera och kunna läsa av säsonger på förhand, känslostämningar som följer dessa säsonger, vilka lanseringar som kommer och vilka snackisar som kan dyka upp. Och ibland startar vi dessa snackisar eller trender själva helt enkelt och håller tummarna för att flera tycker som oss.

Det var en liten lektion i hur det rent handgripligt går till att göra tidning.

Med det vill jag säga att jag hoppas ni har haft överseende med att jag varit en ganska frånvarande och oengagerad chefredaktör och bloggare senaste tiden. Jag hör och ser er, jag lyssnar och läser era kommentarer. Men jag har varit passiv och inte aktiv i kommunikationen med er. När jag säger att jag inte har hunnit – så är det verkligen så. Jag hinner knappt borsta tänderna. Jag tackar nej till 100 % av alla coola inbjudningar, releasefester, Lindex-vimmel, resor och PR-luncher mm mm under dessa lämningstider. För jag hinner faktiskt inte. Det finns inte på kartan att jag skulle hinna, då skulle tidningen aldrig komma ut. Sorry, nej tack till allt socialt eller det som äter min tid.

Men nu har detta nummer alltså äntligen gått iväg (ni får det i er hand den 28 oktober då det släpps i butik). Och jag ser ljuset i tunneln och inser att jag måste ta tag i allt sådant som jag hitintills inte hunnit. Jag har inte glömt er. Jag må ha nonchalerat er under en tid och det beklagar jag – men jag har inte glömt!

Nu är jag tillbaka till de levande igen. The bitch is back! Jag ska agera och var mer aktiv från och med nu. På alla fronter i mitt liv. Gud så roligt det ska bli!


Annons



Annons
Mobilsajt: / AV