Nej, jag har inte glömt - så kör på med frågor!

Just det!
Har du någonsin varit hos en spåkvinna någon gång? Vad sade hon?

Hej Karin! Helena Seger och jag har fortfarande kontakt, mest via sms (av någon anledning…?), även om vi mailar då och då också ibland. Det blir dock väldigt sporadiskt, både hon och jag har haft en hektisk sommar och höst. Som person uppfattar jag Helena som en väldigt varm kvinna, hon är omtänksam och generös och tar sig tid att hjälpa folk. Hon är engagerad och smart och en driven affärskvinna. Jag tror dock att hon är på sin vakt mot främmande människor och är inte säker på att hon är så förtjust i att blotta sin personlighet för alla, kanske för att hon blivit sviken tidigare. Hon har humor, ett hest skratt och jag hade väldigt kul när jag träffade henne i Milano! Jag hoppas få tillfälle att träffa henne igen snart. Jag förstår varför Zlatan är kär i henne, så mycket kan jag säga! Haha.

Jag har blivit sviken av vänner men det var väldigt länge sen. Sedan dess är jag lite mer försiktig, vilket är en av de tråkigaste effekterna av svek – att man oroar sig över folks egentliga uppsåt och eventuella baktankar. Jag har varit förtvivlad, bitter, förbannad och ledsen över svek – men låtit den sorgeperioden fått ta tid. Efter den processen har jag alltid gått vidare. Det är ett bra knep, att inte fortsätta älta utan gå vidare. Jag har även förlåtit svek, vilket jag tycker man kan göra. Men däremot glömmer jag aldrig. Jag har minne som en elefant. Jävlas man med mig kommer jag ALDRIG att glömma det och det blir omöjligt att få mitt förtroende efter det. I slutändan är det en förlust för den som sviker mig snarare än en förlust för mig. Så resonerar jag.

Att träffa nya vänner är svårt men hänger mycket på hur mycket du själv bjuder till. Jag har ofta försökt vara aktiv i letande efter nya utmaningar, nya vänner, eller partners för den delen också (när jag lämnat/blivit lämnad i förhållanden). Jag tror inte på ödet utan att man själv påverkar sitt öde. Saker och ting har aldrig trillat ner i huvudet på mig utan är ett resultat av min egen drivkraft.

Jag känner inte till The Secret, sorry.

Om jag tror på något särskilt levnadssätt? Well, det levnadssätt som passar dig utefter dina förutsättningar, intressen, värderingar och passioner brukar ofta vara det mest klockrena…

Vilka spännande frågor förresten!

Gällande problemet med att söka på grejer i min blogg har jag inte hört någon mer som haft detta problem, men ska undersöka saken ytterligare – bra att du sa till!

Kram C8

Men Virrefirren min, inte ska du vara ledsen – du får ju fortsätta att följa mig framöver! Både här på chic.se och säkert på andra ställen också, var inte orolig! Jag blir VÄLDIGT glad och smickrad över att höra sakerna du säger om mig. Det är på grund av läsare som du som mitt jobb är så berikande. Tack för det! Kram tillbaks, C8

Min chef Åsa Tengvall gör all of the above. Hon är bra att ha som förebild för att hon är på riktigt och har haft andra förutsättningar än exempelvis Oprah Winfrey. OK, Oprah föddes inte direkt som mediamiljardär med ett eget produktionsbolag men du fattar kanske. Jag blir också inspirerad av det välgörenhetsarbete som Percy Barnevik byggt upp, Hand i hand-projektet, som egentligen inte handlar om välgörenhet utan att hjälpa folk att hjälpa sig själva i utsatta länder och bli självständiga, istället för att bli svaga och bidragsberoende. Min mamma är också fantastisk som fostrat fyra barn och samtidigt pluggat/arbetat heltid och fått göra mycket med små medel men aldrig någonsin låtit stress eller tillfälligt taskig ekonomi gått ut över den kärlek hon visat oss barn.

Det finns säkert många jag glömt nu och jag älskar verkligen att få delta på seminarier eller konferenser med jobbet när spännande personligheter föreläser om sina kulturella och samhällsengagerade liv som författare, entreprenörer eller liknande. Jonas Hassen Khemiri exempelvis. Eller flera av mina chefredaktörskollegor i förlaget. Många som är väldigt begåvade, klarsynta och har en hel del att lära mig.

Jag blir ofta imponerad av äldre kvinnor eller män, som har rejält med livserfarenhet av den tuffa sorten, som har självinsikt, är smarta, kloka och belästa och dessutom intellektuella. Och förbannat verbala. För att ha alla dessa egenskaper måste du kanske ha varit med ett tag.

Med risk för att generalisera och åldersdiskriminera så har jag inte träffat så många unga människor som besitter alla dessa egenskaper för att jag ska finna dem särskilt intressanta. Jag blir liksom inte impad av en modebloggare som är 21 och även är ”designer” (fast hon i själva verket inte kan ett skit om design utan bara tittar på skisser som nån annan har gjort och sätter sitt namn på det) och ”DJ” och vars värsta trauma i livet hitintills var när hennes snubbe lämnade henne för en snyggare tjej.

Samtidigt försöker jag vara öppen och fördomsfri (svårt, för med min cynism och erfarenhet så dömer jag ofta hårt – och fort, tyvärr har jag ofta rätt) och vill att varje person ska få en chans att visa mig vad de går för. Det har hänt att jag blivit positivt överraskad och det är lika häftigt varje gång det sker!

/C8

Hej den frågan fick jag två (eller tre?) ggr förra veckan när jag hade speedquiz, men jag kan ta det igen eftersom många missat det: jag fortsätter driva varumärket CHIC här på Aller media, dels som sajt, min blogg, men event i eventform och kanske i någon annan spännande form också som jag inte kan säga mer om i nuläget. Och så kommer jag få andra uppgifter/ansvarsområden inom förlaget som dock är hemliga i någon vecka till – men så fort det är officiellt berättar jag mer! /C

Hej! Det går rätt bra nu, jag har levt. sunt generellt med både kost och träning i två veckor. Men igår fuskade jag och åt tårta + godis. Inga drivor men ändå. Nu blir utmaningen att hålla mig ”ren” i två veckor till innan jag får äta något litet sött igen… Jag springer mkt vilket jag tror är bra för att flytta fokus.

Hej Matilda! Vilka roliga frågor =)

Jag har inte gjort högskoleprovet på RIKTIGT, men jag gjorde ett sånt där test i efterhand via DN eller var det nu fanns någonstans. Det var ju tur att jag inte gjorde det på riktigt… Vissa bitar är jag strålande inom, som ordkunskap, allmänbildning generellt och sånt, men när man gled in på det där logiska tänkandet och en del matte kom in… Då skar det sig. Jag använder tydligen inte den delen av hjärnhalvan tillräckligt effektivt och det låste sig för mig jämt i skolan i just matematiska ämnen medan mina talanger inom de kreativa områdena lös starkare.

En anställningsintervju på en tidning går ofta till så att man träffar chefredaktören och blir utfrågad. Ibland tillsammans med någon annan mellanchef som kanske arbetar inom det området man söker jobb. Exempelvis AD:n om man söker jobb som layoutare, eller modechefen om man söker jobb som stylist, eller red.chefen om man söker jobb som redigerare/redaktör. Jag kräver nästan alltid skriftliga tester också, utöver de arbetsprover som redan finns, alltså tester som är anpassade för den tidning personer söker jobb på. Sedan bedömer jag hur fort man får in dessa tester och hur noggrant utföra de är. Jag lägger ihop det intrycket i kombination med erfarenhet och övriga färdigheter som kommit upp under intervjun och sedan tar jag beslut. Jag bestämmer mig ofta fort.

När jag var lite ville jag bli veterinär eftersom jag var hästtjej och tillbringade mycket tid i stallet.

Mitt allra första jobb var i en skoaffär. Jag sökte sommarjobb och var 15 år. Min kompis Anna och jag började vid ena änden på en stor gata på Södermalm i Stockholm och traskade in i varenda butik/affär och frågade. Jag fick napp efter tre butiker/stället, vilket råkade vara den där skoaffären. Min kompis Anna fick också napp efter kanske fyra butiker och det var en blomaffär och lustigt nog arbetar hon fortfarande som florist men driver eget idag!

Vad roligt att du gillar bloggen! Stor kram på dig/C