Lite karriärtips och relationsråd - vassego...

Här kommer svar på några av era klurigaste frågor. Håll till godo...

Hur ska man lyckas få ett jobb? Jag ska ut i arbetsmarknaden i augusti/september efter att ha varit mammaledig. Har inget jobb att gå tillbaka till och inga stämpeldagar... Paniken börjar smyga sig på... Och hur ska man få sin man att inse att han måste ägna tid åt sin fru och sina barn? /Anna 2barnsmamma

SVAR: Oj, det där är två olika typer av frågor, rätt svåra sådana... Hmm... Att söka jobb handlar mycket om envishet, självförtroende och ambition. Det behöver inte alltid handla om rätt kontakter eller erfarenhet. Men du bör vara flexibel och kunna läsa av marknaden om du vill ha ett jobb. Jobb finns ALLTID. Den som säger något annat har nog inte kunnat tänka sig att jobba med vad som helst. Man får inte stirra sig blind på sitt "drömjobb" utan får kanske finna sig i att inte vara så "het" initialt om man varit borta från arbetsmarknaden ett tag, som du varit. Man bara man får chansen att få in en fot på en arbetsplats så har man goda möjligheter att avancera. Visa framfötterna! Överleverera! Håll tider! Underlätta för din chef! Kom med egna initiativ! Jobba hårt utan att gnälla och tjafsa! Din fråga präglas av nervositet och osäkerhet. Varför är du så osäker? Du har fött två barn och säkert vuxit rejält som människa under den resan. Använd de fördelarna och ta fram dina starka sidor då du söker jobb, fokusera på dom istället för att stirra dig blind på sånt du inte kan. Vissa saker kan man lära sig i efterhand, mycket handlar om rätt inställning och attityd. Då det gäller din andra fråga så är det ju inte alltid så lätt att vara gift... Jag är ingen Dr Phil eller expert på relationer. Men en sak har jag lärt mig och det är att telepati funkar jävligt dåligt i ett förhållande. Vill man ha något får man be om det helt enkelt. Man måste PRATA med den man lever med. Kvinnor kan ibland se på andra kvinnor att de mår dåligt. De kan "läsa av" sina väninnor och krafsar på ytan och nöjer sig inte med svar som "Nä, det är inget" då de frågar hur det är. Killar funkar inte alltid så. Håller man käft får man räkna med att tiga och lida. Ta ansvar för din egen lycka är mitt bästa råd. Berätta för din man hur du vill ha det så han har något att förhålla sig till. Inled också meningarna med "jag" och inte "du". Att inleda konversationer med att direkt hacka på någon annan gör att den personen går i defensiv position direkt och bara fokuserar på att försvara sig och hugga emot. Säg inte "du hjälper ju inte till här hemma och ger mig ingen uppmärksamhet alls!", utan testa istället: "Jag blir ledsen då jag inte får komplimanger eller uppskattning för det jobb jag utför. Jag skulle uppskatta om du kan ägna våra barn mer tid." Jag önskar dig ett VARMT lycka till med både karriären och gubben därhemma!

Du brukar inte skriva så mkt om relationer men jag tror att du säkert har jättemycket klokt att säga Jag håller på och skiljer mig efter elva år tillsammans och det är tungt. Ett gemensamt barn och ett bonus. Jag har väl gjort det klassiska och gett allt för familjen, har verkligen älskat min man medan han glidit runt på en räckmacka och bara tagit men inte gett själv i relationen. Sista två åren har varit en enda stor lögn med massor av svek, utnyttjande och respektlöshet från hans sida. Jag vet att det är rätt beslut men ganska ofta lägger hatet sig som svart tjära runt mitt hjärta...
Och här kommer du in, du har ju gått på en del professionella smällar och kanske några privata också - hur tar man sig ur en negativ tankespiral av nederlag, misslyckande och hur gör man för att inte förgås av hat?

SVAR: Hej! Det gör mig ont att höra att du verkar så ledsen och hatisk. Men det är helt okej att känna så! Jag har också gått på en massa smällar tidigare i livet, både yrkesmässigt och privat. Man måste få ha en period då man gräver ner sig och deppar. Men det mesta i livet går lättare med en deadline! Detta för att skapa struktur i allt elände. Sätt redan innan upp en deadline för hur länge du ska vara bitter, hatisk och älta detta med dina väninnor. Du bestämmer själv hur lång perioden ska vara innan deadline går ut; några timmar, några dagar, en vecka, några veckor, två månader? Du bestämmer. Grina, dra ner rullgardinen och kör en massa nålar i en voodoodocka föreställandes ditt ex. Men sen - då deadline gått ut - så får det vara nog med hat. Då ska du fokusera på dig själv. Hat och ilska är väldigt energikrävande känslor nämligen. Det blir inte så mycket kraft över till annat. Har du barn dessutom så är det extra viktigt att hitta positiv energi igen. Jag tycker du ska vara stolt över ditt beslut att ta dig ur det där destruktiva förhållandet - bra där! Grattis, då kan ju nästa fas i livet bara bli till det bättre! Passa på att göra egoistiska saker nu då du är singel igen och inte behöver kompromissa så mycket (som man gör även då man lever i ett harmoniskt förhållande), när du inte har ditt barn kan du åka på kryssning med väninnorna, gå på spa, börja träna, kolla på en hel säsong i sträck en helg av en TV-serie han avskydde (men du älskade), äta framför TV:n, läsa en riktig bra bok skitsent på natten utan att oroa dig för att behöva släcka lampan i tid, osv. Och jag LOVAR dig att du kommer att bli lycklig igen och känna dig lättad över ditt beslut. Vad man också kan göra är att omförvandla hatet till revansch, jävlar anamma-känslor och "jag ska minsann visa den idioten". Och det kan jag lova dig att INGET är så sweet i revanschväg som då man lyckas, går vidare i livet och blir lycklig. Sånt brukar svida värst på de som behandlar en illa. Så har jag gjort flera gånger när jag blivit sviken. Don't get mad - get even, som de brukar säga... Skickar dig en styrkekram och önskar dig ett stort lycka till.

Hej! Min fråga till dig är hur du lyckades med att gå ner dina kilon som du gjorde för några år sedan? Har själv gått ner ca 20 kilo men skulle vilja ner ytterligare 5-10 kilon och nu är det som förgjort. Har du några tips om hur man kommer ner de sista kilona och hur man får till det med motivationen? Vet du gav ut en bok om detta men den är ju slut på förlaget...Kanske kan du beskriva en "normal" dags meny i grova ordalag? Grattis till tvillingarna också! /Cattis

SVAR: Hej Cattis! De sista kilona kan vara de knepigaste att bli av med. Kroppen har vid det laget vant sig vid det matintag du ställt in dig på. Och det kanske räckte för att gå ned den första stora, och viktiga, viktminskningen. Men vill du löpa hela linan ut och inte nöja dig med att bli "halvfärdig" får du backa några steg och se på dina matmönster med mer kritiska ögon. Du kanske äter bra, men hur dricker du egentligen? Man kan hälla i sig kalorier utan att tänka på det. Latte, läsk, vin, öl, energidrycker, saft... ja, du fattar. Och du kanske äter vettig och varierad kost, men hur stora portioner? Ofta äter man mycket större portioner än man behöver. Tycker du att du äter och dricker bra kan det vara bristen på motion som är boven i dramat. Jag försöker idag att hålla mig till en rätt nyttig vardagskost, eftersom jag vet att det dyker väldigt många "faror" flera ggr i veckan i matväg på sommaren: det är någon som bjuder över oss på grillning, det blir någon trevlig after work med vin, det är någon som fyller år, det är semester och man vill "unna sig lite", typ en glass på stranden (eller två). Ja, du hajar. I den mån det är möjligt försöker jag äta samtliga mål mat hemma så jag har kontroll över vad jag stoppar i mig, plus att det är jäkligt svårt att hitta nyttig mat ute på restaurang eller som takeaway. En vanlig dag äter jag två falu rågrut med Lätta, skinka, skånsk senap och Keso på. Dricker vatten till detta. Till lunch äter jag dinkel som jag kokat med lite grönsaksbuljong, handskalade räkor, lite keso och ruccola eller romansallad. Till middag äter jag en grillad kycklingfilé med bulghur/råris/dinkel, nån stark tomatsås + grönsaker (typ broccoli/majs/romansallad). Och så händer det att jag tar några knäckemackor som mellanmål. Och en latte eller två slinker nästan alltid ned. Kanske en cola light också. Så ser en vanlig dag ut, när jag inte "fuskar". När det gäller motivation så tycker jag att kläder är den bästa moroten, men det är ju upp till var och en. Jag tyckte det var helt fantastiskt att kunna ha jeans i en mindre storlek än stl 30 i midjan. Det var ett delmål jag minns än idag från den perioden då jag gick ner 25 kg (som jag skriver om i "Viktiga boken"). Har du varit så duktig att du gått ner 20 kg ska det inte vara några problem att fixa de sista också. Kom igen, jag hejar på dig!

Hej och tack för en underbar blogg! Nu till min fråga, hur lyckas man komma in i modevärlden?! Jag har arbetat sedan jag var 16 år, är idag 33 år. Jag ger 150% på mina arbeten, har jobbat nu på samma ställe i 9 år. Nu när barnen blivit stora vill jag satsa på mode och allt som hör till men efter att ha fått nej och ibland inte ens ett svar börja det kännas rätt tungt. Har både arbetat inom sko/klädbranschen men då jag fick barn ändrade jag på grund av tiderna. Jag har bra smak, vänner och bekanta ringer alltid mig och frågar om råd, tips eller för att låna mina kläder, ska det vara så svårt att få in en fot någonstans? Ännu en gång tack för att du delar med dig av din vardag! Hoppas barnen mår bra.
Catherine

SVAR: Hej Catherine, barnen mår bara fint, tack! Jaa du, det är svårt att råda dig då du inte konkretiserar exakt vad du vill göra inom mode. "Modebranschen" är ett väldigt vagt och vitt begrepp. Vill du bli designer? Driva en butik? Bli inköpare? Vara modejournalist? Stylist? Du ger dig in i krig om jobb som många söker, då är det bra om du är så pass nischad och klar med exakt vad du vill göra. Det är ett gott tecken att vänner och bekanta ringer dig om stilråd. Men det räcker tyvärr inte alltid. Det är ju ett plus att du har erfarenhet av branschen sedan tidigare. Men herregud, vad trodde du, att du skulle få drömjobbet efter två försök? Eller missuppfattar jag dig? Du har fått ett nej och en som inte svarat på din ansökan? När jag har sökt jobb har jag skickat ansökningar till ett trettiotal olika företag. Jag skulle råda dig att göra detsamma. Vidga dina vyer. Skjut brett. Du vill få jobb i en bransch som är löjligt populär, då får du nog räkna med några "nej" på vägen. Och ja, det ÄR svårt att få in en fot i den branschen. Det är inget att hänga läpp för. Fokusera istället på hur du ska övertyga modeföretagen att anställa dig. Hoppas du får napp! Skriv gärna igen och berätta hur det går.

Hej. Jag funderar lite på vad jag ska gå för gymnasielinje. ( Ska välja det framåt hösten) Och jag tänkte på dig då. Du har ju jobbat på flera olika ställen och vad passar det med för gymnasielinje om man vill jobba med t.ex det du, Hulda och Jenny gör. Och framförallt vad ska man läsa vidare till? Vad har andra i branschen gått för utbildningar ? Tack på förhand! // Johanna

SVAR: Hej Johanna! Jag, Jenny (som är redaktionschef) och modechef Hulda har ju tre helt olika tjänster. Vi har heller inte samma bakgrund. Jenny har gått journalisthögskolan, den högsta utbildningen man kan gå rent akademiskt för en sådan tjänst hon har. Jag gick humanistisk linje på gymnasiet och har även läst en del andra eftergymnasiala utbildningar; pluggat spanska på universitetet, en ettårig mediautbildning på TBV, en ettårig konstskola mm. Ingen av dessa utbildningar har hjälpt mig ett dugg om jag ska vara ärlig. Om du inte redan nu vet exakt vilken typ av tjänst på en tidning du är ute efter är det nog ingen bra idé att välja särskilt yrkesinriktade eller nischade utbildningar. Satsa då hellre på en bredare gymnasielinje (eller heter det program idag?). jag har tyvärr ingen koll på alla olika grenar som finns idag, vet att det är säkert 10 ggr så många varianter (om inte fler) jämfört med på stenåldern, då jag gick på gymnasiet... Fråga din syo/studievägledare så kan de säkert guida dig rätt. Gymnasievalet är inte det primära man går efter, då är det nog viktigare vad du väljer att plugga efter gymnasiet. Är det journalist du siktar efter finns ju en massa bra högskoleutbildningar att söka, googla dig fram på nätet. Och framförallt är den praktiska biten minst lika viktig som den teoretiska. Så försök få in en fot på någon tidning som praktikant/lärling/assistent, gärna en lokaltidning där du bor, där konkurrensen inte är lika förfärlig som den är på populärpresstitlarna. Lycka till!

Mer om allmänt