Sex snabba karriärtips! Och dessutom, okej då - jag ÄR avundsjuk på Blondinbella... (gissa på vad)
Jag blev idag intervjuad av en journalist för ett sammanhang som jag kan berätta om lite senare. Bland annat fick jag dela med mig av tre karriärtips. Och det är ju sånt där som jag borde ha lagrat i huvudet för den här typen av intervjuer, som bara går att spotta fram på beställning. Men jag blir alltid så eftertänksam då denna fråga dyker upp (trots att jag VET att den kommer att komma) och börjar mumla "ehum", "ehhh", "vahettere"... Men efter lite mummel så kom jag ändå på tre tips som jag tänker avslöja redan här. Men eftersom detta är MIN blogg så måste ni ju få lite mer exklusivitet än så, så jag langar in tre extra tips då jag ändå är igång! 
FLINKENBERGS 6 SNABBA KARRIÄRTIPS!
1. Överleverera! Det är de mest ambitiösa som utmärker sig. Om någon ber dig lämna in något på onsdag, lämna in det på tisdagen. Eller helst på måndagen. Och om du ska hålla ett föredrag eller liknande, förbered dig som fasen. Använd visuella hjälpmedel som videoklipp (funktionen finns i de flesta mobiler idag, det gör inget att det inte är proffsigt redigerat, den dokumentära känslan kan ge tillräckligt mycket wow-faktor åt det du ska säga) och paketera presentationen omsorgsfullt.
2. Våga göra bort dig/göra fel! Som jag ofta säger: motgång föder framgång. Man måste testa och vara djärv för att komma någonvart. So what om du misslyckas med ett projekt eller inte blir rik på dina kokböcker. Gör om och gör rätt. Analysera vad som gick fel, tjura över detta i en dag eller två och sen - på't igen bara. De flesta som är framgångsrika har en hel del fiaskon i bagaget.
3. Satsa på något du tycker är roligt. Det är ofta (inte alltid, dock!) det du är bra på. Att försöka bli en framgångsrik advokat bara för att man tror att det är en "bra" karriär, utan att vara det minsta intresserad av juridik är en rätt dålig idé. Eller att vilja jobba med media för att det är "trendigt" om du inte har fallenhet för det. Rannsaka dig själv. Är du riktigt bra på något så satsa järnet på det. Skit i konkurrensen, eller andra som säger "det finns inga jobb för kvinnliga DJ:s", eller "ytterst få kan livnära sig på att vara professionell pokerspelare", eller "fotbollsproffs? Jorå, lycka till...". Tycker du att det är roligt blir det förmodligen inte lika stor belastning när du måste träna/jobba över 250% de närmaste åren. Om du saknar självinsikt (jo, många gör det - har ni aldrig kollat på "Idol"?!) bör du rådfråga någon ärlig person i din närhet och be denna berätta för dig vad du är bra på. Du kanske själv tycker att du är grym på att laga mat men om ingen äter upp det du lagar eller aldrig ber om receptet kanske det inte är kockyrket du ska satsa på. Låt heller inte pengarna styra, det kommer inte att funka som enda drivkraft, sorry. Du måste ha grundtalang och tycka att det är roligt. Börja i den änden.
4. Börja i liten skala men ha stora visioner. Respektera hur hantverket fungerar innan du vill bli chef för hela företaget. Börja på golvet. Ta jobb i kassan, i frontdesk, bli praktikant, jobba som assistent. Lyssna och lär av de som har mer rutin. Var lyhörd, hjälpsam och ställ frågor. Många är lite för "fina" för att börja i liten skala. Det tycker jag är fel. Bara för att man börjar med att koka kaffe på en landsortstidning betyder det inte att man vill fortsätta göra det resten av livet. Men det är en början. Hur snabbt du sedan klättrar inom det företaget eller något annat är helt upp till dig och din kompetens, din arbetsvilja, flexibilitet och jävlaranamma.
5. Satsa på praktik istället för teori. Jag vill på något sätt inte ringakta studier, det är jättebra att vara påläst och kunskap är den största makten. Men många pluggar och pluggar och kommer aldrig till skott och när de väl sen släpps ut i det hårda arbetslivet så funkar det inte alls i verkligheten som i skolbänken. Du måste öva, öva, öva. Vara där det händer, när det händer. Man kan liksom inte bli världens bästa pianist genom att vara grym på att läsa noter. Du måste öva, öva, öva. En månad på en riktig arbetsplats tror jag motsvarar minst ett halvårs studier av effektiv yrkeskompetens. Och fallenheten för yrket och din grundtalang slår ut allt annat. Låt inte bristen på kurser/studier eller annat hindra dig från att söka vissa tjänster. Om du VET att du är skitbra på layout men inte kan den senaste uppdateringen av InDesign, spelar det ingen roll - InDesign kan du lära dig på en helg genom att sitta och traggla hemma. Det löser sig alltid. Sök tjänsten ändå!
6. Vänta inte på "din tur". Skapa den istället! En bra karriär "får" man inte - den tar man. Sitt inte och vänta på att bli uppringd, ring upp istället! Jag har inga släktingar, halvsyrror eller kusiner som sitter på mediamaktpositioner som jag har kunnat utnyttja när jag velat ha jobb. Noll sådana kontakter, nada. Och trots att jag successivt har skapat mig ett "namn" i mediabranschen i Sverige med de tidigare chefredaktörsjobb och annan mediaerfarenhet jag haft, så har jag ALDRIG blivit headhuntad eller "uppraggad" i rollen som chefredaktör eller skribent. Alla sådana jobb har jag snällt fått söka själv. Och det är inte direkt så att dessa tjänster har varit utlysta, utan jag har sökt jobb som egentligen inte...finns. Så funkar det ibland. Finns inte drömjobbet där ute får du skapa det själv.
Och slutligen vill jag säga att jag lät aningen bitter och missunnsam i mitt tidigare inlägg om Blondinbella. Det var inte min mening, jag generaliserade om andra som inte är hon. Åldern i detta fall är rätt ointressant, precis som jag kommenterade så är jag allergisk mot lättjan som sprider sig som en löpeld bland folk som kontaktar mig, oavsett om de är 15 eller 50. Därmed så är det en klar överrepresentation av just de yngre i denna slackerkategori, som kontaktar mig. Jag har hundratals exempel på detta (räknar vi ihop alla mail/förfrågningar som hela redaktionen får är vi uppe i tusental) och skulle kunna fylla hela min blogg med detta men det känns så hopplöst. Blondinbella verkar ju dock vara ambitiös och driven, precis som jag skrev, och då brukar man ju komma långt. Och kan hon entusiasmera bara en promille av Sveriges 90-talister (för jag antar att de är hennes tidnings främsta målgrupp?) att inte ta enkla utvägar utan att jobba hårt för att nå sina mål, så är det bara att applådera. Därför önskar jag henne återigen all lycka till!
Och för er som inte behärskar att ta in så här mkt info på en gång kan jag köra en sammanfattning: Nej, jag blir inte provocerad av Blondinbella. Ja, jag blir däremot provocerad av många ANDRA (oftast yngre) som är lata, utan självinsikt och saknar respekt för vad vissa yrken/positioner kräver gällande arbetsinsats, talang och erfarenhet. Nej, jag är inte avundsjuk på Blondinbella för att hon är ung och har en karriär, jag har själv en karriär jag är nöjd med och jag skulle för allt i världen inte vilja vara 20 år IGEN (eftersom det var min mest osäkra och ångestladdade period ever). Ja, jag är däremot jäkligt sotis på Blondinbellas bloggsiffror/besökstatistik (typ tvåmiljoner ggr fler läsare än jag), där har jag mycket att lära! Min blogg är ju som en myggas fis i rymden vid jämförelse...
Pingback: Charlottas sex snabba karriärtips! | CHIC
Pingback: Svar på frågor ni ställt mig i sommar | Charlotta Flinkenberg