Alla dessa frestelser...
Det ska fan vara sockermissbrukare. I tisdags var mammalediga modechef-Hulda på kontoret med kladdkaketårta som hade kokosöverdrag. Igår hade stylist-Josefin med sig sex stycken (sju?) hembakta pajer till redaktionen. Och vaniljsås. Jag visste att det skulle vankas fika klockan två och hade FÖRBERETT denna prövning genom att testa ett av era tips bland kommentarerna på det här välbesökta inlägget: jag köpte ett hälsosamt substitut, nämligen jordgubbar. Frukt är fanimej inte godis, det är den största myten/lögnen av alla man blivit ilurad som barn. Men jordgubbar har jag alltid haft ett gott öga till. Hur gick det då? Jo tack. Det var sött, smakade fräscht. Gav inte direkt samma kick som en brownie, det kan jag ju inte påstå. Men jag glömde rätt snabbt godissuget/kaksuget efter fikat och kände mig ändå nöjd, både med mitt fikaval och tillfredsställelsen i övrigt. Sen var jag lite deppig på kvällen, men det gick över.
Och idag - vad är det då? Jo förbannade KANELBULLENS dag! Och ni ska ju inte tro att jag redan har blivit tråkad för detta, eftersom jag var på Expressens löpsedel och omslag i tisdags med bland annat en bild på då jag trycker in just en kanelbulle i käften...
Det kommer en skeppslast med kanelbullar till kontoret idag som vår stylist Csillas duktiga bror som råkar vara bagare levererar. Jag VET av erfarenhet hur goda kanelbullar han gör. Jag tänker inte utsätta mig för denna frestelse utan flyr in i ett möte på ett annat våningsplan när bullarna levereras.
Så här är mitt liv just nu, som sockermissbrukare på detox. Men jag känner mig ändå hoppfull. Ni har gett mig hopp. Jag har både blivit ledsen av att läsa era historier, men även upprymd över känslan att vi är många och förmodligen kan hjälpa varandra i detta.
Redaktionens fikaval.
Mitt fikaval.
