Annons
Annons



Annons

5:2-dieten so far, mina kroppsnojor och magrutorna som borde synas vid det här laget


Ni kanske känner till att jag hakat på den populära 5:2-dieten. Den som går ut på att man äter som vanligt fem dagar per vecka och sedan fastar (eller rättare sagt halvfastar eftersom man faktiskt äter) två dagar per vecka. Under fastedagarna får man som kvinna äta max 500 kcal (600 om du är man). Och så måste man dricka mkt vatten de dagarna.
Man bör helst inte fasta två dar i rad då det rubbar kroppens ämnesomsättning och lurar den i svältläge vilket innebär att den börjar ”äta” av muskler mm (mkt dålig effekt för mig som kämpar mkt med träning).
5:2-dieten är tänkt att vara livet ut eller så länge man känner. Det är egentligen ingen viktminskningsdiet utan primärt gör man detta för hälsoeffekterna, att cellerna hinner repareras de dagar man fastar och därmed kan stärka kroppen och bygga ett eget skydd mot de välfärdssjukdomar många drabbas av idag. Människan är inte byggd för att stoppa i sig energi och mat konstant som vi gör, särskilt inte i förhållande till det stillasittande liv vi lever.

Så hur går det då, för mig? Tja, jag har ju inte gått ner särskilt mkt (1 kg drygt på nästan fyra veckor). Men det kan ju ha att göra med vad jag ätit de där ANDRA dagarna som jag INTE fastar… Herregud. Jag dricker vin nästan varje dag (inga jättemängder, men lätt två glas/kväll – då jag inte fastar). Vi grillar, äter bea, unnar oss efterrätter, det är bullar på stranden, glass – ja, ni hajar.

Och kom inte och säg att man ”kan unna sig det” för att man tränar så mkt som jag. Så här är det: jag tränar tre ggr/veckan. En timme per gång. Resten av veckans timmar slappar jag, ingen vardagsmotion ALLS.

Jag förstår nu varför jag inte ser ut som Heidi Klum efter en hel sommars träning. Det är inte träningens fel, det är kostens fel. Någon har sagt att rutor på magen är 70% rätt kost och 30% rätt träning.

Jag har blivit stark och uthållig av min träning. Och 5:2-dietens fastedagar har nog hittills gjort min kropp gott då den fått en paus från allt annat jag stoppar i den. Men två dagars fasta och tre timmar träning per vecka bygger ingen superkropp om man slappar och käkar godis resten av dagarna…

Jag har insett det nu och ska försöka få in sundare vanor däremellan också. Jag VET att man kan unna sig saker också, trust me! Och jag kommer aldrig att bli en hetstränande kalorijägare med stirrblick.

Jag är bara ute efter mer balans då jag är en antingen eller-typ. Jag kan liksom inte nöja mig med en liten tårtbit då det är kalas utan går och smygäter fyra bitar till då ingen ser och folk tror att jag är ute i köket och hämtar mer kaffe.

Men det här med ”i smyg” är ju liksom inte korrekt. ”What you eat in private you wear in public”. Hemskt och cyniskt måhända – men helt sant.

Detta var några tankar om min vikt, kropp, träningen och 5:2-metoden. Och anledningen till detta var att jag såg en nytagen bikinibild på mig igår. Fyfan. Jag hade liksom en helt annan bild av hur jag såg ut.

Hur känner ni inför alla såna här tankar? Vad har ni för relationer till era kroppar, kost och träning?

TAGGAR
15 kommentarer | Translate
OM CHARLOTTA

Charlotta Flinkenberg är avgående chefredaktör och grundare av CHIC. Parallellt med tidningsskapandet har hon varit programledare för ett eget program på TV3, skrivit två böcker och skaffat tre barn. Charlottas blogg bjuder på humor, självdistans och självklart en massa mode.

charlotta@flinkenberg.se



ARKIV



Annons




Annons

Laddar