John Galliano, vilken snubbe...

30 september, 2008, 23:45 i Mode, Redaktionen

Nu har han gjort det igen, John Galliano - snickrat ihop skor för kvinnor som gör det roligare att gå i högklackat. Skorna för Christian Diors vår/sommarkollektion som precis visats i Paris är oerhört konstnärliga, vackra och crazy, fast med finess. Jag häpnar! Och jag åker till Paris imorgon, mon dieu! Men först måste jag lämna in mina sista texter till tidningen...

Ocensurerat: Summering från modeveckan i Milano

30 september, 2008, 20:16 i Mode, Redaktionen

Vi har knappt återhämtat oss från modeveckan i Milano, jag och Hulda. Spännande och intensivt var det såklart. Men den generella beskrivningen hör man ju från ALLA som är på såna där visningsresor. Nu tänkte jag berätta hur det är PÅ RIKTIGT. Här kommer mina ocensurerade iakttagelser:

• Det är hierarkiskt, på gränsen till parodi, då världens modemaffia samlas på ett och samma ställe. Det gäller inte bara att ha fått visningsbiljetter, nej, självklart avslöjar din "seating", alltså sittplatsnr hur cool du (eller din tidning/media) är. De svenska, ditresta redaktörerna sneglar nervöst på varandra och hoppas att de ska hamna på samma bänkrad som sina konkurrenter, helst framför såklart, men absolut inte bakom, för det är ju bara FÖR pinsamt. De fräckaste struntar i sina platsangivelser, drar en rövare och hoppar fram till en bättre plats och ber sedan en stilla bön till modeguden om att den äkta innehavaren till platsen inte knackar en på axeln med en välmanikyrerad akrylnagel och schasar bort en. Frontrow på de coolaste visningarna? Glöm det. Ja, om du inte jobbar på Vanity Fair, Vogue, Glamour, Elle, Tatler, Marie-Claire, Daily Mail, WWD, style.com eller liknande. Alltså, BARA de coolaste editionerna som de från USA, Storbritannien, Frankrike, Italien, eventuellt Japan, Tyskland. Sverige? Sorry...

• Att vara uppklädd är ett understatement, ta på dig det dyraste du äger, för att inte bli utstirrad. Och glöm allt vad lågklackat heter om du inte vill få security på dig (då jag hade mina mockaballerinas och t-shirtklänning kollade vakterna min biljett fjorton ggr extra. Det misstaget gjorde jag inte om två gånger, så på nästa visning åkte märkesoutfitsen på).

• Det är inte bara snygga kläder som är ett måste, du måste också pimpa frisyren och makeupen innan du går på visningarna (trots att det är nedsläckt och mörkt i själva visningslokalen). Gå alltså upp en timme före för att plattånga, lägga foundation och piffa lite extra. Ingen kommer att titta snett på dig, så här fina är Milanoborna JÄMT. De kommer snarare tycka att du är oförskämt downstylad om du kommer med tofs med en simpel gummisnodd (sidenband eller hårslinga runt tofsen är dock catwalkchic och kan funka).

• Dress the designer. Ta gärna på dig något plagg eller någon accessoar från det märke vars visning du strax ska se. Det signalerar att du har koll och sympatiserar med designern. Gäller dock inte om du heter Anna Wintour för hon vill inte visa vilka hon favoriserar, utan klär sig nästan uteslutande i amerikanska designers på de italienska modevisningarna.

• Utgå ifrån att visningen börjar MINST 45 minuter senare än utsatt tid. Allt är försenat, jämt. Vilket kräver viss logistik då man ska planera transport från ena visningslokalen på ena sidan av stan till nästa. Framförhållning och minutiös planering då det gäller just transporter är A och O. Att tro att man kan vinka till sig en taxi strax utanför en visning är ett skämt. Gå runt hörnan. Eller - spring runt hörnan och vifta ogenerat för att få en bil. De mest seriösa (läs=förmögna) redaktörerna har självklart svarta limousiner som väntar utanför stand by.

• Om det är presenter på din sittplats (giveaways/goodiebags), packa ner presenten illa kvickt innan du sätter dig. Det är inte sniket, snarare förutseende. Jag gjorde misstaget att spela nonchalant cool och försökte mig på att se världsvan ut, och puttade diskret den lilla Blumarine-necessären åt sidan. Och vips! hade en flink ståplats-tjuv bakom mig norpat både min och mina sent anländande sittplatsgrannars necessärer. Hulda (som har varit med förr) bara skakade på huvudet och muttrade: "Charlotta, de där ryker direkt då man vänder ryggen till, du måste hålla i dem".

• Om du sågar en visning låter du mer intressant och påläst än om du i lyriska ordalag bara tokhaussar det du nyss sett. Kommentarer som "upprepande", "saknar röd tråd", "gillade inte materialmixen", "jag blev faktiskt inte särskilt imponerad", "musiken var för ju för låg!", "makeupen och håret kändes bara sååå 2006" går alltid hem och inger respekt. Låter sjukt, men testa själv får du se! Ryktet om Prada-sågningen från någon viktig källa frontrow spreds betydligt snabbare än Carine Roitfelds hyllning av Christopher Baileys Burberry-kollektion.

• Saknar du biljett, kontaktnät men är sjukt sugen på att komma in? Är du modig, välklädd och tillräckligt chic kan du komma undan med att på skyhöga märkesklackar anlända sent, med stora solglasögon på (fast det är kväll) och skrika "Permesso!" och hoppas att vakterna inte törs neka dig (du kan ju vara nån obskyr, ditrest celebrity de inte har koll på). Lycka till...

På bilden är jag och Hulda utanför Blumarines visning och jag har HELT fel kläder. Extra fel eftersom Blumarines kollektion bestod av de mest påkostade plaggen under hela visningsveckan, så nära haute couture man kan komma på RTW... Det dresscode-misstaget gör jag inte om igen.

Maken avskydde SATC-filmen...

29 september, 2008, 21:12 i Allmänt, Kändis, Redaktionen

Nå, vad tyckte då min man om min älsklingsfilm "Sex and the City", som jag hypat till förbannelse här hemma? Jo tack, han avskydde den. "Du kan inte på allvar mena att du tycker den är bra? Vilken jävla DYNGA! Ni tjejer måste ju vara HELT lobotomerade som gillar sånt här dravel." Han skrattade bara två gånger (eller, småfnissade, inte ens ett hjärtligt gapskratt kunde han bjussa på), då Charlotte bajsade på sig och då Miranda säger "Let's just get it over with" då hon och Steve har sex (för första gången på 6 månader). Carro har samma erfarenhet. Och ändå fick han bara 'stå ut' i 2 timmar av filmens dryga 3 (JAG blev faktiskt tvungen att kasta in handduken till slut av trötthet). Sannolikheten att jag får honom att se den sista timmen är lika stor som att jag slutar shoppa för resten av detta år. Eller resten av mitt vuxna liv.

På bilden står jag framför den uppdukade buffén för oss journalister som intervjuade SATC-gänget i New York.

Det bidde visst fjärilstoppen!

29 september, 2008, 21:03 i Redaktionen, Shopping

Ni är ju bara för härliga! Vilka toppenstylister jag har, hela 127 pers. har hittills svarat på paljettenkäten. Och självklart lyder jag era råd. Det känns bra, för innerst inne var det fjärilstoppen jag var mest sugen på. Så imorgon sticker jag till Beyond Retro och köper den. Det här var roligt! Nu kan jag skylla alla mina framtida köp på er som läser bloggen...=)

Vinn min bok!

29 september, 2008, 20:55 i Allmänt, Redaktionen

Jag får fortfarande mellan 10 och 30 mail i veckan från er bloggläsare och tidningsläsare som letar febrilt efter min "bantningsbok" "Viktiga Boken". Till att börja med vill jag förtydliga att det INTE är en regelrätt bantningsbok, för bantning suger och gör dig hungrig och fetare på sikt. Däremot skriver jag en hel del roliga, självupplevda grejer om bantning (därav underraden "Förmodligen det roligaste du läst om bantning"). En läsare (Sara) som mailade idag sa att den dock går att köpa på Tradera för 600 kr (!)... I övrigt verkar den totalt tvärslut och hopplös att få tag på, som jag även tidigare uppmärksammat här i bloggen. Jag kan tyvärr inte hjälpa er med detta (och tydligen inte förlaget heller). Men jag LOVAR att någon gång skriva en uppföljare som jag typ trycker upp själv så att den går att köpa då första upplagan tagit slut! Hursomhelst - eftersom ni är fler som jagar boken, här har ni chans att vinna den! Jag har 2 extra exemplar här hemma, SEN är den helt slut. För att vinna ett ex måste du köra en riktig dräparmotivering här i kommentarsfältet. Så bring it on, girls! Snyfthistorier, fjäsk, tiggeri, panikskäl, vad som helst går bra. Men du måste vara fyndig och komma på en EGEN, äkta version till varför just DU ska vinna boken. Tävlingen pågår till fredag, sen drar jag en vinnare. Okej?

För er som aldrig hört talas om den här boken jag surrar om så är det en självupplevd historia jag berättar, en viktresa från 86 kilo till 61 kilo, där jag misslyckas, smygäter, avskyr andra smala kvinnor, föraktar min spegelbild, gömmer godispapper i örngott, klipper bort storlekslappar och sedan successivt kommer till insikt om att jag måste ändra ätbeteende för att faktiskt gå ner i vikt. Vilket jag till slut lyckas med.

Nästa sida »